Hundarnas ABC (uppdaterad)

Som jag skrev tidigare idag har Folkpartiets Mathias Sundin nu filat lite på sina funderingar runt farliga hundar och kommit fram till att man ska dela in dem i fyra olika kategorier:

A – De ”farligaste” hundarna. Mathias har nämnt de kamphundsraser han känner till samt Kaukasisk Ovtjarka som är välkänd från Uppdrag Granskning.
B – Tex brukshundar och vallhundar. Rottweiler, Dobermann, Boxer, American bulldog och Schäfer har nämnts som exempel.
C – Stora hundar som normalt inte är farliga. Här hittar vi tex Blodhund, Irländsk varghund, Collie, Grand Danois.
D – Övriga raser (se länk)

Blandrashundar klassas efter den farligaste rasen i blandningen.

För att ha hundar ur kategori A och B krävs utbildning och licens. Utöver detta krävs för hundar i kategori A att hunden har ett ”yrke”. Dessa hundar får enligt förslaget inte innehas som sällskapshundar utan ska vara utbildade tjänstehundar.
För hundar i kategori C rekommenderas utbildning och licens, för kategori D finns inga krav.

Efter att ha tänkt på detta i nästan ett dygn anser jag att det är ett steg i rätt riktning. Med några ändringar skulle det vara ett riktigt bra förslag. De ändringar jag vill ha är:

  • Kategoriindelningen ska framförallt baseras på hundens storlek. Förklaring nedan.
  • Inget förbud mot ”Kategori A”-hundar som sällskapsdjur. Däremot hårdare krav på ägaren än för kategori B, kanske att man måste ha ägt minst en hund ur kategori B för att få äga en ur kategori A. Det skulle innebära att ingen kan skaffa tex pitbull som första hund. Medlemskap i en klubb som ordnar regelbundna aktiviteter och träning, motsvarande brukshundsklubben, är också ett tänkbart krav. Och det kan omöjligt vara svårare att kontrollera än om hunden är utbildad tjänstehund.
  • Kategori D tas bort helt, dessa hundar tillhör kategori C eftersom det inte finns några 100% ofarliga hundar.
  • Lagstiftat koppeltvång i tätbebyggt område. Så gott som samtliga hundattacker har orsakats av lösspringande hundar. Uppvisar du oaktsamhet (dvs medvetet låter hunden gå okopplad eller ”rymma”) så ska du riskera böter på flera tusen, samt att bli fråntagen hunden och bli belagd med hundförbud.

Vad baseras kategoriindelningen på? Antal tidningsartiklar för respektive ras? Det finns ingen svensk bettstatistik, men det finns amerikansk statisik från universitetet i Pennsylvania som visar på vilken ras som är mest benägen att gå till attack. Studien visar dessutom att tex Akita och Pitbull oftast riktar aggressioner mot andra hundar (vilket inte är någon chock för de som kan något om raserna), medan exempelvis Tax riktar sin aggression mot både hundar och människor, och Cocker Spaniel och Jack Russel Terriers oftast riktar sin aggression mot människor:

Chihuahuas and Dachshunds scored higher than average for aggression directed to both humans and dogs, putting them towards the top of the list. Akitas and Pit Bull Terriers, which have ”bad boy” reputations, mostly scored high for dog-directed aggression.

Other breeds with a greater tendency to bite humans included Jack Russell Terriers, Australian Cattle Dogs, American Cocker Spaniels and Beagles.

Hundar som normalt anses farliga hamnar på medelrisk eller under medelrisk i undersökningen.

Så då kan vi konstatera att kategoriindelningen inte är baserat på benägenhet att attackera människor i alla fall. Ska man lagstifta så bör man ha mer än en känsla att gå på. Vetenskapliga undersökningar, statistik eller något annat seriöst.

Jag såg nyligen ett intressant filmklipp på Youtube. Att kalla det för vetenskapligt kanske är att ta i, men National Geographic Channel har åtminstone försökt jämföra kraften i käkarna hos en Rottweiler, en Schäfer och en Pitbull:

Fortsättningen visar kraften hos en varg:

De har gjort ännu ett klipp på samma tema. Början handlar om olika hundars attackstilar, men i slutet mäter man kraften i bettet. Här medverkar en Malinois, en Holländsk Herdehund, en Mastiff och en Amerikansk Bulldog. Detta klipp visar en tydlig relation mellan skallens storlek och bettets kraft:

Anledningarna till att jag vill att kategorierna i första hand baseras på storlek är flera. I första hand är det för att alla hundar som är större än en katt har tillräcklig kraft i käkarna för att skada en människa. Det gör inte mer ont att bli biten av en Pitbull än av en Schäfer. I andra hand blir det lättare att kategorisera blandraser. Det finns mängder med hundar där man inte har en aning om vilka raser som ingår. Ska man kategorisera dessa baserat på utseende så har vi vandrat tillbaka till perioden då man mätte folks intelligens genom att mäta deras skallar. Nej, mät och väg hundarna och klassa dem därefter.

Mathias Sundin och Peter Kjällkvist skriver på Aftonbladet Debatt:

Politikerna har köpt argumentet att det är bara ägaren det är fel på, aldrig hundrasen. Men vi vet alla att olika hundraser har olika egenskaper. De är naturligtvis också olika farliga. Bland kamphundsraserna och vissa herdehundsraser finns de allra farligaste. Kamphundarna besitter, som namnet antyder, en stor kamplust men också en stor dådkraft (mod) och hårdhet. De visar sällan tydliga signaler vilket gör att det är svårt att uppfatta en aggression innan det är försent.

Nej, signalerna är inte otydliga, men många av dessa hundar går från noll till hundratio procent på en sekund, så de kräver en kunnig förare som kan läsa signalerna innan det är för sent.

Det är inte bara politikerna som köper argumentet att det är ägarens fel. SKK håller med, och som någon kommenterade på artikeln på nt.se tidigare idag tycks kamphundsmotståndet bara finnas hos de som egentligen inte kan något om hundar. När till exempel polisens hundutbildare intervjuas har de till motståndarnas förtret oftast bara lovord om Amstaff och Pitbull. Så vem är det egentligen som säger att kategori A-raser är farligare än andra raser? Inte Svenska Kennelklubben. Inte polisen. Ingen, förutom en Folkpartist i Norrköping. Inte ens hans allierade verkar egentligen hålla med:

Peter Kjällkvist säger att det finns hundar som inte bör gå på hunddagis, och att det är något de får ta ställning till när folk kommer dit med sina hundar.
– Det har inte med olika raser att göra. Det beror på hur hundarna mår, och vad det har varit med om tidigare.

(från en tidigare intervju med Peter Kjällkvist. Tack till Rebekah för tipset.)

Rebekah har även en lite konspirativ frågeställning om Peter Kjällkvists del i det hela:

Kan det vara så att Peter Kjällkvist börjar tro att Mathias Sundin kan vara en fara för sin egen ras och innan det börjar diskuteras bokstavskombinationer kring Beauceronen så passar han på att teama upp? En Beauceron är en gammal boskapshund, som länge har uppskattats för sina vaktegenskaper. Beauceronen har också använts till jakt på björn, och enligt Beauceronen Klubbens hemsida bör man vara en aktiv och ansvarsfull hundägare med tydliga ledarsignaler för att passa bra ihop med en Beauceron. Alltså inte så annorlunda än en Schäfer, som kategoriseras som en ”B”-hund. En hund där man behöver licens för att äga, enligt Peter Kjällkvist och Mathias Sundins förslag.

Om man genomför de förändringar jag tagit upp ovan skulle följderna bli:

  • Avel på Kategori A-hundar är fortfarande tillåten, vilket innebär att den kan kontrolleras. Förbjuds den blir det omöjligt att kontrollera den
  • Varje gång du möter en stor hund vet du att ägaren/föraren åtminstone har grundläggande hundkunskap och att hunden är testad.
  • Fler Kategori A-hundar kommer att vara harmoniska, då de tränas regelbundet.

Skulle man däremot förbjuda Kategori A-hundar (jag börjar vänja mig vid benämningen!) kommer dagens problem med avel att förvärras allvarligt. Många kommer att skynda sig att skaffa sådana hundar innan förbudet träder i kraft, vilket dels innebär att ägarna antagligen är dåligt förberedda, och att det kommer att gå att tjäna mycket grova pengar (mellan 50 000 och 70 000 per kull, antagligen mer om hundarna blir mer eftertraktade) på mindre nogräknad avel. Även efter att förbudet trätt i kraft finns det en risk att blandrasaveln försämras. Jag är självklart inte emot blandrashundar, men de registreras hos jordbruksverket som Blandras och det finns helt enkelt inga krav på att man ska veta vad som ingår i ens byracka. Tänk hur det ser ut efter några generationer blandrasavel.. ”Ja, han är 6,25% schäfer, 12,5% tollare, 25% afghanhund, 3,125% Akita Inu, 12,5% tax.. osv. Vem kan bedöma hundens farlighet? Jag säger: Stor hund = hårdare krav.

Slutligen: Jag har lite svårt att se att mina hundar skulle vara farligare än park-alkisarnas schäferblandningar. Till och med Mathias Sundin har hälsat på mina hundar, och han lever ju fortfarande. Han verkade inte ens särskilt rädd..

  • Hej!
    Tack för lysande bra texter, jag blir helt mild. Jag har också bloggat om det här idag och jag fattade inte alls varför det var så viktigt för de här personerna att ange sin partitillhörighet, vad har det med saken att göra tänkte jag dumt nog. Men nu begriper jag. Går det bra att jag länkar hit?

    Så fort den här debatten tar fart, vilket den gör med jämna mellanrum, så blir jag verkligen illa till mods över det extrema hundhat som många människor ger uttryck för. Vi får kämpa på.

    Vänliga hälsningar, Anna-Karin Granberg

  • Generellt verkar bloggsverige vara positiva till förslaget. Läser man deras blogginlägg så är många emot ett rasförbud.

    Är de inte läskunniga? För hundar i kategori A är detta i praktiken inget annat än ett förklätt rasförbud.

  • @Anna-Karin Granberg – Anna-Karin: självklart är det okej att länka. Jag är tacksam för alla länkar jag kan få. Ska genast läsa det du skrivit.

  • Mycket bra skrivet måste jag säga!!

    Fast jag är inte lika rädd som du för att det är ett förklätt rasförbud för kategori A-hundarna, men jag kanske är naiv och tror på det folk skriver. Jag läser inte in så mycket mellan raderna…. Men jag är helt enig med dig om att förbud inte kommer att göra situationen bättre angående de raserna, snarare sämre, med okontrollerad avel, illegal import och heltokiga blandningar.

    Jag gillade filmerna, intressanta. Klart impponerad, och inte ett dugg skrämd, av rottisens bitkraft. Farligheten ligger ju inte i skillnaden på bitkraft hos dessa stora hundar, utan i deras mentalitet. Blir en hund i den storleken tokig, skadar en schäfer lika mycket som en rottis, det sitter mer i intensiteten i attacken, är kraften i käkarna.

  • Glömde ju säga att jag också håller med till fullo om att det skall gå på hundens storlek, inte ras i kategorierna.

  • Godkväll!
    Dog News har inte besökt min blogg mer idag så personen har inte läst vare sig ditt eller mitt svar. Man kanske skulle gå dit och påminna? *fniss*

  • Gott inlägg.
    Keep up the good work!

  • Pingback: jonasn.nu » Fp-förslaget förklarat()

  • Pingback: jonasn.nu » Guide: Skäm ut dig i TV i tre enkla steg()

  • Pingback: Guide: Skäm ut dig i TV i tre enkla steg | jonasn.nu()

  • Pingback: Fp-förslaget förklarat | jonasn.nu()