Where to bury a dog

Av Ben Hur Lampman, via The Bark

A subscriber of the Ontario Argus has written to the editor of that fine weekly, propounding a certain question, which, so far as we know, yet remains unanswered. The question is this — ”Where shall I bury my dog?” It is asked in advance of death.

The Oregonian trusts the Argus will not be offended if this newspaper undertakes an answer, for surely such a question merits a reply, since the man who asked it, on the evidence of his letter, loves the dog. It distresses him to think of his favorite as dishonored in death, mere carrion in the winter rains. Within that sloping, canine skull, he must reflect when the dog is dead, were thoughts that dignified the dog and honored the master. The hand of the master and of the friend stroked often in affection this rough, pathetic husk that was a dog.

We would say to the Ontario man that there are various places in which a dog may be buried. We are thinking now of a setter, whose coat was flame in the sunshine, and who, so far as we are aware, never entertained a mean or an unworthy thought. This setter is buried beneath a cherry tree, under four feet of garden loam, and at its proper season the cherry strews petals on the green lawn of his grave. Beneath a cherry tree, or an apple, or any flowering shrub of the garden, is an excellent place to bury a good dog. Beneath such trees, such shrubs, he slept in the drowsy summer, or gnawed at a flavorous bone, or lifted head to challenge some strange intruder. These are good places, in life or in death. Yet it is a small matter, and it touches sentiment more than anything else.

For if the dog be well remembered, if sometimes he leaps through your dreams actual as in life, eyes kindling, questing, asking, laughing, begging, it matters not at all where that dog sleeps at long and at last. On a hill where the wind is unrebuked and the trees are roaring, or beside a stream he knew in puppyhood, or somewhere in the flatness of a pasture land, where most exhilarating cattle graze. It is all one to the dog, and all one to you, and nothing is gained, and nothing lost — if memory lives. But there is one best place to bury a dog. One place that is best of all.

If you bury him in this spot, the secret of which you must already have, he will come to you when you call — come to you over the grim, dim frontiers of death, and down the well-remembered path, and to your side again. And though you call a dozen living dogs to heel they should not growl at him, nor resent his coming, for he is yours and he belongs there.

People may scoff at you, who see no lightest blade of grass bent by his footfall, who hear no whimper pitched too fine for mere audition, people who may never really have had a dog. Smile at them then, for you shall know something that is hidden from them, and which is well worth the knowing.

The one best place to bury a good dog is in the heart of his master.

Bäste årskortsresenär..

När SJ skickar mail med ämnet ”Nyheter för dig med SJ Årskort” vet man att det egentligen betyder ”Försämringar för dig med SJ Årskort”.

Fler och snabbare tåg, förkortad restid, allt blir bättre. Eller inte. De tar bort mina avgångar, och ”fler och snabbare” är samma förändring som de redan har skickat ut två pressmeddelanden om. Först i januari, då de införde några fler avgångar med dubbeldäckare, för att omedelbart dra in samma avgångar i nästan tre månader.

PR-avdelningen är det i alla fall inget fel på, men jag undrar seriöst vilken verklighet de lever i.

Kamphundar vid Hellasgården

Söndagen den 25 april hade medlemmar från pitbullforum.se en trevlig träff vid Hellasgården i Stockholm. Vi umgicks, fikade, provade på olika aktiviteter och gjorde övningar med hundarna. Mycket trevligt!

(alla bilder ovan tagna av mig)

Smilla är såklart cool och åker sportbil med solbrillor:
Photobucket
(fotograf: Juan)

Och en film. (Det är Smilla som gnäller..)

SJ Internet Ombord – En oanvändbar stund

SJ hävdar att man ska kunna jobba ombord på tågen, vilket stämmer, förutsatt att man inte behöver tillgång till internet. Jag har under en tid roat mig med att göra skärmdumpar för att visa vilken hastighet man kan förvänta sig på tågens internetanslutning.
Fortsätt läsa SJ Internet Ombord – En oanvändbar stund

Guide: Skäm ut dig i TV i tre enkla steg

1: Medverka i TV-sänt debattprogram.
2: Framför din agenda med en dåres envishet, trots att alla experter säger att du har fel.
3: Kläck ur dig nedvärderande generaliseringar om dina motståndare.

Torsdagens Debatt i SVT handlade om ungdomskriminalitet, samt kamphundar. Allas vår favoritpolitiker Mathias Sundin var såklart med som vanligt. Han kallade kamphundsägare aggressiva och passade på att häva ur sig att tjejer med kamphundar bara tar hand om dem åt sina pojkvänner som sitter på kåken. Och det bästa av allt är att han säger det till Martin Johansson, Styrelseordförande i KRIS Göteborg. KRIS är föreningen Kriminellas Revansch i Samhället.
Fortsätt läsa Guide: Skäm ut dig i TV i tre enkla steg

Fp-förslaget förklarat

Då många verkar ha missförstått Folkpartiets något offensiva förslag om ”aggressiva hundraser” tänkte jag klargöra några saker.

Förslaget består som jag tolkar det av tre delar:

  • Förbud mot vissa hundraser
  • Licens för vissa hundraser
  • Utbildning för hundförare

I rapporten benämns kategoriindelningen som klasser, grupper och kategorier. Jag försöker att konsekvent benämna deras indelning med ”kategori”, då det redan finns en gruppindelning av hundraser i Sverige.

Rasförbud

Mathias Sundin och Peter Kjällkvist försöker överlag att undvika att nämna rasförbud i rapporten och skriver mer om licenskravet, men läser man så inser man snabbt att en Kategori A-licens kommer att vara i princip omöjlig att få, så i praktiken är det ändå ett rasförbud. Mathias har tidigare sagt att han vill ha ett förbud mot vissa raser förutom för polis och väktare, och det här är exakt det.

Rasförbud kan också kallas rasspecifikt förbud och på engelska Breed Specific Legislation vilket förkortas BSL.

De hundraser som föreslås förbjudas är de i Kategori A:

    1. Centralasiatisk Ovtjarka, herdehund
    2. Sydrysk Ovtjarka, herdehund
    3. Kaukasisk Ovtjarka, herdehund
    4. Tornjak, herdehund
    5. Akbash, herdehund
    6. Kangal, herdehund
    7. Ciobanisc de Bucovina, herdehund
    8. Sarplaninac, herdehund
    9. Anatolisk herdehund, herdehund
    10. Korpat, herdehund
    11. Pitbull terrier, kamphund
    12. Amerikansk Staffordshire bullterrier, kamphund (mindre farlig men omöjlig att skilja exteriört från Pitbull i många fall) *
    13. Bully Kutta, kamphund
    14. Gull Terr, kamphund
    15. Gull Dong, kamphund
    16. Dogo Argentino, kamphund, jakthund, vakthund
    17. Tosa, kamphund
    18. Fila Brasileiro, vakthund, jakthund, boskapsdrivare
    19. Presa Canario, kamphund och vakthund
    20. Perro de presa Mallorqin, kamphund och vakthund
    21. Lottatore Brindisino, kamphund och vakthund
    22. Varghybrider inklusive Saarlos wolfhound och Ceskoslovensky vlcak
    23. Blandraser där någon av ovanstående hundraser ingår. Vid blandras där ena föräldradjuret ingår i kategori A och det andra i någon lägre kategori, klassas avkomman till den högre kategoriseringen. I detta fallet, A

American Staffordshire Terrier benäms felaktigt i rapporten som American Staffordshire Bullterrier, och American Pitbull Terrier kallas lika felaktigt för Pitbull terrier. Det är inte de enda felen i rapporten, men de andra återkommer jag till i ett senare inlägg.

Rapporten är mycket tydlig med att dessa hundar inte bör få hållas som sällskapshundar. De kommer alltså inte att få ägas och/eller handhas av privatpersoner, och man kan ana i texten att Sundin och Kjällkvist anser att de inte ens bör få rastas på allmän plats.

Det finns två undantag mot detta rasförbud: Om du har särskilt behov av en hund av någon av dessa raser, tex till ditt vaktbolag eller för att skydda dina får, kan du få licens för denna kategori. Det andra undantaget gäller registrerad amstaff (vilket redan idag kräver dna-test) som kan uppvisa stamtavla där båda föräldradjuren genomgått mentalbeskrivning utan att uppvisa aggressivt beteende. Dessa hundar ”bör kunna räknas till kategori B”.

För befintliga hundar som i framtiden kommer att räknas till Kategori A gäller följande:

I Sverige nu levande hundar av dessa raser ska oavsett ålder snarast genomföra mentalbeskrivning enligt samma principer som hundar i grupp B. Dessa hundar ska fram till dess att mentalbeskrivning genomförts med önskvärt resultat vara belagda med strikt koppeltvång och munkorgstvång när de befinner sig utanför hemmet, eller tomt eller rastgård som de inte kan ta sig ur.

Blandrashundar bedöms efter den ingående ras med högst kategortillhörighet.

Licenskrav

För att få ha hundar som tillhör raserna i Kategori A och B krävs att ägaren är myndig, ej dömd för våldsbrott, brott mot djurskyddslage eller dömd till fängelse i mer än ett år. Jag ifrågasätter nyttan med det sista kriteriet, men i övrigt tycker jag denna del är mycket bra. För att få licens på Kategori A-hundar krävs utöver detta att licenstagaren har genomgått utbildning rörande vakthund eller herdehund med godkänt resultat.

Hundar i kategori A och B ska genomgå mentalbeskrivning innan två års ålder. Klarar den inte testet pga rädsla och/eller aggressivitet ska ett nytt test kunna göras 6-12 månader efter det första. Klarar hunden inte heller detta test ska den avlivas. Överlag tror jag visserligen att detta kan bidra till mentalt friskare hundar i Sverige, men jag undrar om det inte skulle räcka med avelsförbud och kastrering.

För hundar i kategori A och B krävs dessutom ansvarsförsäkring som täcker motpartens skador vid en eventuell olycka. Bra förslag, jag har inga invändningar mot det.

Utbildning

Rapporten tar inte upp utbildningsdelen speciellt mycket, men det står klart att man för att få en licens för kategori A eller B måste genomgå viss utbildning. Man tar även upp en del av de problem som kan uppstå med resurser, byråkrati och ekonomi, men erbjuder inga svar på dessa frågor.

Mina förslag till förändringar

Även om rapporten innehåller och till viss del baseras på felaktigheter får man bedöma den för vad den är – ett konstruktivt förslag från ena ringhörnan. Jag och de flesta andra aktiva hundägare (samt de flesta politiker) står i den andra ringhörnan. Samtliga verkar dock överens om att något måste göras, så förhoppningsvis kan vi mötas mitt i ringen.

  • Kategori D bör avskaffas. De hundar som ingår i kategori D hamnar i kategori C.
  • Krav på utbildning för Kategori C-hundar. Utbildningen bör dock vara mycket grundläggande, i stil med valpkurs. Även dessa hundar behöver god uppfostran och kunniga ägare. Små hundar kan inte orsaka livshotande skador när de biter en vuxen person, men dessa hundar är ofta obalanserade och osäkra vilket bidrar till en allmän spänning för oss som har större hundar. Jag är övertygad att detta antingen bottnar i en missuppfattning om att små hundar inte behöver lika konsekvent uppfostran eller i ren ignorans. Alla hundar oavsett storlek mår bra om de får en strukturerad tillvaro med fasta regler.
  • Inget rasförbud mot Kategori A-hundar. Att kriminella personer förhindras att skaffa dessa hundar är bra, att utbildningskravet är högre likaså. Men förbudet mot att ha dessa raser som sällskapshundar som föreslås i rapporten motsätter jag mig starkt. De senaste dagarna har jag läst många bloggar som skriver saker som ”jag är emot ett förbud och tycker detta förslag är jättebra!”. Folk förstår alltså inte att förslaget i praktiken innebär ett förbud mot flera raser.
  • Som jag tidigare skrivit vill jag ha ett lagstadgat koppeltvång i tätbebyggt område. Böter ska vara över 1000 kronor, gärna runt 5000. Bryter man uppsåtligen mot detta upprepade gånger så ska hunden kunna beslagtas och ägaren beläggas med hundförbud.
  • Sen tycker jag att kategoriindelningen ska baseras på hundens storlek, åtminstone i första hand.

Författarna avslutar rapporten med orden:

Vi tycker det är viktigt att debattera och lagstifta innan en allvarlig olycka inträffar. Risken är då att vi får en snabbt framtagen lagstiftning som kanske går för långt och till och med motverkar sitt syfte.

Vilket – ironiskt nog – var precis vad som inträffade i Norge när de förbjöd vissa hundraser.